|
Jag tittade upp mot toppen,
såg mina nära och kära på bron
vänta med uträckta händer,
jag skulle klara det, jag hade den tron.
Det var jag själv som måste ta stegen,
med stöd av de som gått före mig
Om jag bara rörde mig varligt
skulle jag nog klara mig.
Så
var jag uppe på det sjunde steget
jag hade kämpat mig ända dit opp
Jag hade nått mina nära och kära
nu kändes allting vara på topp.
På
min väg över bron med de mina
vände jag mej plötsligt helt om
Jag kände att jag ville hjälpa
alla de som efter mig kom.
Till trappan med de sju stegen
återvänder jag gång på gång
För min skull och för att hjälpa andra
som jag själv blev hjälpt en gång.
|
Jag kravlade mig upp ur träsket
just innan det var för sent.
Jag reste mig sakta men säkert,
gick framåt på stapplande ben.
På andra sidan träsket såg jag
ett välkomnande sken från en stad.
Jag såg människor gamla som unga,
vandra över en bro i lång rad.
Brofästet var byggt som en trappa
utan skyddsräcke, trots sju höga steg
skulle jag våga ta första steget
eller var jag kanske för feg?
Jag klev upp men tappade balansen,
föll djupt ner i träsket igen
höll så när på att drunkna
men lyckades komma upp igen.
Jag gick åter fram till trappan,
nu var min vilja på topp
Tog tag i de uträckta händer,
villiga att hjälpa mig opp.