|
Vid 17 års ålder
möttes vi för första gången.
Det blev kärlek redan vid den första kontakten.
Vi träffades inte så ofta de första åren,
men jag kunde inte glömma honom, som fick mig
att känna mig så betydelsefull, tuff och stark.
Vi började träffas allt oftare och till slut
träffades vi varje dag. Jag försökte säga nej
men längtan efter honom var för stark.
Han hade blivit viktigare än allt annat.
Min hjärna var beslagtagen av honom.
Efter att ha svävat på moln de första åren
i hans sällskap, vände glädjen till tvång.
Jag kunde inte göra något själv, han måste
alltid vara med. Jag var ett vrak utan honom
men också med honom.
Jag började ta med honom till jobbet.
Gick omvägar för att ingen skulle se oss.
Höll andan om någon stod i närheten, för att
inte bli avslöjad. Ljög och manipulerade.
Tyckte att det var fel på alla utom på mig.
|
Så en dag fick jag nog av
honom.
Jag insåg att jag måste sluta träffa honom
för att överleva. Jag insåg att jag var sjuk.
Men han var både listig och stark och
han lyckades få mig tillbaks flera gånger.
Nu har det gått 20 år sedan vi skildes helt,
Kung Alkohol och jag. Saknaden efter honom
var mycket stark ibland, men viljan att bli frisk och
fri var starkare. Med stöd av Sällskapet Länkarna
har jag blivit en stark och fri människa.
Jag har fått min beslagtagna hjärna tillbaka.
Nu är det min vilja och mina mina tankar som
styr mitt liv. Men jag glömmer aldrig, att
alltid vara på min vakt mot Kung Alkohol. |
