|
Att vara anhörig
Att missbrukaren ofta
har det dåligt - det vet man. Men hur hans/hennes anhöriga
har det, frågar man sällan efter. De lämnas allt som oftast utan information och
utan
stöd i sin situation. Samtidigt känner de kraven på att ställa upp och engagerar
sig
som en absolut skyldighet, trots att de kanske själva sviktar.
Att vara anhörig, det är att ha en mängd dagliga konkreta problem. Det är att få
sin
vardag uppbunden av en missbrukares ryckiga liv - att inte våga eller kunna åka
på
semester, bjuda hem goda vänner eller gå på fester. Det är att ständigt vara
beredd
på att ställa upp och rycka ut - på arbetstid och på natten. Det är ofta
ekonomiska
problem, bruna kuvert och telefonsamtal med myndigheter och arbetsgivare.
De anhörigas liv kan vara plågsamt även av andra orsaker och det är lätt att
förstå
varför. Det är plågsamt att se den man älskar stapla omkring förgrovad och
förändrad
“som det vore någon annan”. Det är plågsamt att bli lurad av någon man tycker
om,
att höra honom eller henne svära på att man inte druckit, att ingen sprit finns
hemma,
absolut ingenting, för att därefter hitta en flaska i stövelskaftet. Det är
smärtsamt att
skämmas och känna sig osäker, att inte veta när han kommer hem och i vilket
skick
etc. etc.
Barnen far också illa i alkoholistfamiljer. De får en högre ångestnivå och mer
dåligt
samvete än andra barn. De känner sig - och är - försummade eftersom missbrukaren
står i familjens centrum, inte barnen. Alkoholistbarn blir ofta “duktiga”, de är
tvungna
att bli det för att överleva och får inte vara barn i normal omfattning.
Som anhörig till en länk är du
välkommen att besöka vår länklokal och att vara med
i våra aktiviteter alla öppettider utom vid måndagens möte samt vid månadsmötet.
Välkommen!
|
