Bäst trivdes han i ensamheten
på ett lager med tapeter
som
på sin tid kunde avyttras
mot lånet av en motbok.
Hans stora huvud rymde mycket
både rimvers om det karga livet
och möjlighetens tanke
om en kosmisk kollision.
Hans visioner var outgrundliga
En enda gång
såg jag honom obesvärad
fri och munter
(han försökte eljest dölja fyllan)
då dansade han stepp
i sina slitna svarta skor
och läste Nils Ferlin.
Då liksom rätade han på ryggen
och kastade av sig borglighetens tyngd.
|
Han hade svårt att
skriva namnet sitt
de sista åren
men i minnesbank
skrev han in sig med en stadig hand.
Tillbaks... |