|
Han söp regelbundet över veckosluten
men firade aldrig från jobbet
inte ens från friskiftenas extraknäck
som femtioårig springsjas.
På sin trehjuliga budcykel
var han en färgklick i samhället
som fyndigt kunde kommentera
omgivningens nedlåtande anspelningar
sånt som man brukar våga rikta
till en spelevink.
Men det var nog omsorgen
han ägnade familjen
som gav honom hans prick i himlen.
Någonstans i hans inre
kunde man ana ett ofantligt djup
fyllt av nostalgiska sommardofter
trots att han mest pratade om bandy.
Hans dröm var ogripbar.
|
Sen han fått
krankrokens last över ena benet
blev han en annan
som om även hans livsglädje kommit i kläm
Han tynade bara bort och försvann
likt orden på ett pyrande pappersark.
Tillbaks...
|
