|
De allra sista åren hade han
i gänget av gelikar
en illusorisk plats i solen
på en bänk vid torget.
Av en kallögd assistent på byrån
som förvaltade pensionen
fick han sin brännvinspeng
en gång i veckan.
Det var förnedrande och fel
för en som levt ett fritt liv
cyklande på landet
och som hos bönderna
gjort goda inkomster
på nasarväskan och på
(vad ryktet sa)
skojeri med hästar.
|
Han hade många äss i
ärmen
ville gärna spela tjiochtre och poker
och blev högst belåten
om någon ville byta klocka.
Bytesuren bar han fyra på var arm
samt några armbandslösa i sin ficka.
Med sup och handslag
som med spott och snuskorn var beseglat
blev affären uppgjord.
Men sista given
tog döden hem som vanligt
och något schackrande
blev det ej tal om.
Tillbaks... |
