|
Ibland kommer kärleken på besök
i alkoholisternas kollektivbostäder.
Hon vandrar mellan lägenheterna
lika torftig som de simpla rummen
unkendoftande, tedojastinkande.
Kärleken är en kvinna på drift
hemlös, ömhetshungrande
som söker i de flesta rummen
efter en mänsklig famn att krypa in i
en skuldra att gråta ut mot.
Vad hon finner är den vulgära åtrån
beredd att kasta omkull henne
i närmsta vrå
på en skitig madrass
eller i bästa fall
bändande hennes ben isär
i en säng på en solkig filt.
Utkastad från den förste
som fumlat färdigt
dreglat henne full
står hon snart vid nästa dörr
bönande i gråt. |
Efter att ha blivit
brukad
blir hon kallad hora
av dom som bränt av sin lusta
i hennes bräckliga kropp
men djupast inne
känner dom tacksamhet
för att ännu en gång
fått känna levande hud
och sluppit den vanliga skammens
sekund
när dom egna spermadropparna
stirrat från en porrbild.
När någon är ovanligt
öm
som en alkis kan vara morgonen efter
ber hon till Gud om en spritfri dag
men när klockan är nio
och man känner skiten inom sig
ser den runtomkring och på varandra
då orkar ingen vara nykter.
Sen går hon till den
tredje...
Tillbaks...
|
