|
Han tvingades av sin roll
alltid leva upp till
vad epitet krävde
och nykterhetsnämnden insisterade.
Därför drack han "dunder"
och någon gång en flaska Aqua Vera.
Något timid och undergiven
bad han ibland om logi hos polisen
när alla hotelldörrar
var förbjudna ingångar
för en som mist allt anseende.
Som ständigt återkommande gäst hade han
en egen eka
på anstaltens insjö.
Friheten fick där en drömbild
vars skarpa hörn han stack sig på
ute i samhället.
|
Sittande i ekan
ventilerade han med abborrarna
faserna i sitt liv.
Då kunde han minnas hustrun
som dog när barna var små.
I protest mot sitt beteende
låg han ofta under bar himmel
lät regnet piska sitt ansikte
och onda samvete.
Några dosor av näver
minner om honom
på socialassistenternas skrivbord
men han lämnade också till eftervärlden
ett bestående uttryck
"Det är ett öde sa Groggen"
och i dessa ord
lägger även vi kolleger
all den bitterhet
som ofärden i livet gett oss.
Tillbaks... |
