|
Hans byxbak hängde alltid
likt en skändlig sensation på låren
knäna verkade att blygas
och ur kavajens allt för korta ärmar
stack hans händer fram som stora klubbor.
Han hade svårt att få ett jobb.
Han bodde ensam i ett uselt ruckel
("Sterbhuset" sa vi)
där han fick vara kvar
av sina syskons nåd
och känsla för sitt barndomshem.
Där växte gräset högt
runt gamla aplars stammar
och vilda blommor prunkade.
När hungern blev för svår
drog han upp en braxen
ur kanalens svarta vatten
och i någon välbärgads potatisland
tog han ett kok
som han bar hem i kepsen.
|
Han hade lärt sig
skilja på
subjekt och predikat i folkhögskolan
och blev ibland förbannat trött
på oss obildade
som gästade hans hem.
Av ilskna spottkaskader
blev man duschad - utföst.
Han dog på en minut
när bukspottkörteln brast
på torgets toalett
och han blev lämnad ensam
utan sina vanliga åthävor.
Men nästa dag
stod vi åter några stycken där
och delade en flaska
mindes honom...
och då betyder inte alls odören något.
Tillbaks...
|
