I hans tumgrepp satt tre luffarprickar
de otryggas symbol
som med en synål
tatuerats in på torken.
Hans blåa läppar
var alltid fuktiga
(av små bubblor från hans läspning)
även när kölden var sträng
och han cyklat en mil
för att komma till torget
de utslagnas destination.
Han var alltid
den förste på plats
fast han hade längsta vägen
och bara en fungerande lunga
från vilken man kunde höra
ett pipande ljud. |
En damcykel var hans
bästa vän
och den enda kontakt han hade
med det motsatta könet
förutom en gammal mor
som betalade hans taxibilar
när pedalorken trutit.
Hans dröm var att äga
en häst
som kunde hitta hem själv i skymningen.
Tillbaks...
|