|
Han gillade "Lycklige Henriks polka"
men var själv inte särskilt lycklig
utan talang,
ständigt black och
ångestfylld som han var.
Han var röd och skovlig
i sitt kantiga ansikte
och bar på en ständig läppgrimage
men ögonen fick en särskild glans
när någon spelade hans melodi.
Då knäppte han med fingrarna
tamtimmade med i takten
och föreföll vara
lika lycklig som Henrik
om så bara för en kort minut.
|
När han var bra i gasen
lät han oss andra förstå
att han varit boxare i ungdomen
och ville dra fingerkrok.
Därför fick han mycket stryk
nere vid torget.
Av stryket och spriten
fick han hjärnskador
som gjorde honom sluddrig
men sin favoritmelodi
kunde han nynna intill sista andetaget.
Tillbaks...
|
