|
Någonstans från nattens skrymslen
hör jag ett mummel
röster
påstridiga pockande
skrål
ett kackalorum utan slut
som stångar hjärnan vettlös.
Tusen loppkäftar biter samtidigt
i kroppens hud
som luktar gammalt gummi
och i mental hjälplöshet
stönar jag ut min ångest.
|
Badande i svettig kyla
i ett rum av kval
finns det ingen sömn som frälser
bara skuggor
och galna hjärnprodukter
virvlande i moln av rädsla.
Men värst av allt....
Tiden
den står stilla.
Tillbaks...
|
